Rättsmedicinsk undersökning av Gran Canarias urinvånare visar på våldsamt och ojämlikt samhälle

Museo Canario har under flera månader gjort en inventering av sina rika antropologiska samlingar av de gamla urinvånarna på Gran Canaria. Genom att använda rättsmedicinska metoder har man kunnat kartlägga hur kranierna i samlingen fått sina skallfrakturer.

331 dödskallar från Guayadeque har undersökts

I detta fall är det i en samling av 331 skallar hämtas från olika gravar i Guayadeque-dalen, ett av de mest befolkade områdena innan den spanska erövringen av Gran Canaria.  Gravarnas ålder varierar från det sjätte århundradet efter Kristus fram till början av erövringen på fjortonhundratalet.

Curatorn för Museo Canario, Teresa Delgado, presenterade i veckan vid en konferens resultatet av detta arbete, som visar att 27% av individerna som analyserats, oavsett kön, har frakturer i skalle eller i ansikte.  Frakturerna var dödliga i 4,5 procent av fallen.

Delgado förklarade för EFE att  moderna rättsmedicinska metoder visar att majoriteten av dessa frakturer förmodligen inte var resultatet av en olycka, utan en attack från person till person.  Forskarna anser sig ha en hög grad av säkerhet kring detta på grund av typen av fraktur och dess placering på kraniet.

Skallskadornas natur stärker misstanke om våld

Undersökningen av dessa skallar visar olika data: 66% av de observerade frakturerna var i pannbenet och ansiktet.  Resten koncentreras främst i sidan av huvudet. Företrädesvis är frakturerna på vänster sida, vilket ytterligare förstärker misstanken om våld, eftersom det avslöjar det vanligaste slaget i en kamp, ​dvs slag mot ​ansikte orsakats av en högerhänt.

Bara en av de dokumenterade skadorna har orsakats av ett stickande föremål som var konkavt. Denna skada tyder på en träff med ett trubbigt föremål, eventuellt en träpinne eller en sten som kastas direkt med armen, vilket överensstämmer med de vapen som europeiska krönikor under erövringen av Kanarieöarna som beskrevs som vanliga bland aboriginerna.

Inga svärd eller smidda vapen

I själva verket tycks ingen skada kunna tillskrivas vassa järnvapen som svärd, som först kom till öarna i femtonde århundradet med spanska, portugisiska och normandiska erövrare.

När det gäller män, har Museo Canario funnit att hälften av de med en skallfraktur har lidit av skadan under merparten av sitt liv. Och i männens fall är andelen av skador mot framsidan av huvudet mycket hög, 73%, medan nästan alla de andra, 25%, är vid tinningarna eller sidan av huvudet.

Våld mot kvinnor inte dödligt

I skallar från kvinnor hittades en annan fördelning av skadorna. 47% hade fått slag mot framsidan av huvudet och 53% mot sidan av huvudet. Inte i något av fallet av kvinnliga skallfrakturer var skadorna dödliga.

Teresa Delgado betonade att alla dessa procentsatser torde kunna tolkas mot bakgrund av den gamla tesen om ett patriarkaliskt samhälle baserat "på ojämlikhet", där våldet verkar ha en "strukturell" roll.

Männen var krigare - så varför våld mot kvinnor?

Dessa arkeologiska uppgifter om våld bland män är inte förvånad, eftersom män i dessa samhällen män oftast var  reserverade rollen som krigare. Delvis därför är den höga andelen av skallskador bland kvinnor, 18%, uppseendeväckande.

"Könsskillnader fanns i aboriginska samhällen, och vilken funktion man hade i samhället styrdes mycket av könstillhörigheten. Vår undersökning har visat att kvinnor hade sämre kost med lägre näringsinnehåll än män ", förklarar hon.

Männen fick bättre mat

Delgado betonar också att dessa uppgifter ska tolkas ur Gran Canarias geografiskt mycket begränsade perspektiv. Detta var människor som inte kunde lämna Kanarieöarna, och vars situation kunde snabbt  förvärras av konflikter orsakade av social struktur eller vid tider av knappa resurser.